– Den här sidan är en annons –

Att jämföra olika stilar av mousserande vin är inte bara ett trevligt provningstema, det är dessutom en bra ände att börja i om du vill utforska vinets värld och utveckla din palett. Klassiker som prosecco, cava, crémant och champagne är välkända stilar som många har en relation till, men hur skiljer de sig egentligen åt och varför smakar de som de gör? Det finns flera anledningar, men de mest uppenbara är geografi, val av druva och vinmakningsmetod.
Det känns rimligt att börja kartläggningen här eftersom champagne i mångt och mycket är utgångspunkten för allt mousserande vin. Att champagnemetoden benämns som den traditionella metoden talar sitt tydliga språk. Det är i huvudsak de tre druvorna chardonnay, pinot noir och meunier som används. Metoden innebär att vinet får sina bubblor via en andra kolsyregivande jäsning på flaska. Först tillverkas ett stilla basvin som tappas på butelj. Sedan tillsätts socker och jäst, så kallad liqueur de tirage. Flaskan får en tillfällig kapsyl och lagras i svala källare där jästen långsamt äter upp sockret och kolsyra bildas. Efter månader och ibland flera års lagring tillsammans med jästfällningen roteras buteljerna successivt tills de är helt vända upp och ned. Detta för att fällningen ska samlas i flaskhalsen, som då fryses till is. Kapsylen lossas och den frysta jästpluggen avlägsnas, så kallad degorgering. Flaskan toppas slutligen upp med en skvätt nytt vin samt en liten mängd socker, så kallad dosage, och försluts med den riktiga korken. En både tidskrävande och kostsam process, som i slutändan ger nyanserade och komplexa viner med stor finess.
Italiens mest kända typ av mousserande vin, från vindistriktet med samma namn som sträcker sig över Veneto och Friuli-Venezia Giulia i landets nordöstra delar. Druvan är glera och vinerna får sina bubblor genom tankmetoden, det vill säga en andra kolsyregivande jäsning på stora ståltankar. På så vis kan man göra större volymer på kortare tid. Bubblorna blir större och mer påtagliga. Avsaknaden av jästfällning bidrar dessutom till en renare och fruktigare smakprofil.
Här ska nämnas att crémant kommer i flera skepnader som smakar olika beroende på vilken fransk vinregion de härstammar från. Det finns åtta certifierade distrikt, där de mest tongivande är Bourgogne, Alsace och Loire, följt av Jura, Bordeaux, Limoux, Savoie och Die. Druvorna som används är de ursprungstypiska sorterna för respektive region, både gröna och blå förekommer, men gemensamt för all crémant är att vinet måste tillverkas av handplockade druvor, enligt den traditionella metoden och lagras på jästfällningen i minst nio månader.
Då har vi kommit till Spaniens gyllene bubblor. Först och främst måste vinmakaren hålla sig till någon eller några av de tillåtna cavadruvorna som är tio till antalet. De tre absolut vanligaste är xarel-lo, macabeo och parellada. Druvorna måste dessutom komma från ett av de specifika ursprungsområdena för cava. Det finns ungefär 160 kommuner spridda över hela landet, men majoriteten hittar vi i Katalonien. Även här är det den traditionella metoden och minst nio månaders lagring på jästfällningen som gäller.
Rada upp de olika vinstilarna från enklast till mest komplext; börja med prosecco, följt av cava, crémant och avslutningsvis champagne (givetvis finns det undantag som gör att en annan ordning är på sin plats, men tillåt oss att generalisera lite). Syftet är att stegvis känna utvecklingen från lätt och fruktigt till fylligt, brödigt och nyanserat. Lägg även märke till bubblornas sammansättning och jämför tankmetodens större och mer intensiva bubblor med den traditionella metodens mindre och mer välintegrerade mousse. Den ena är varken bättre eller sämre än den andra, det är helt enkelt olika stilar som har sina olika användningsområden. Det finns en anledning till att de flesta vill ha prosecco i sin Aperol Spritz och champagne till ostronen, men samtidigt finns det inga rätt eller fel här. Smaken är och förblir delad.
Använd både synen, näsan och munnen när du provar. Börja med att betrakta vinets färg, att hålla upp glaset mot en vit bakgrund kan vara till hjälp, och se vilken information du kan få ut av nyansen. Ljus färg kan indikera att vinet är lätt och ungt, medan mörkare gyllengul färg tyder på att vinet är fylligare och eventuellt äldre. Gå vidare till doften och försök precisera vilka aromer du känner. Det är ingen myt att ett lätt snurr på glaset är på sin plats här, syretillförseln hjälper vinet att öppna upp sig. Smaka slutligen på vinet och fokusera på munkänslan. Fylligt eller lätt? Syrligt eller sött? Och glöm inte att jämföra bubblornas sammansättning glasen emellan. Även här kan det vara på sin plats att dra in lite luft i munnen, för att hjälpa vinet på traven. Jämför gärna glasen fram och tillbaka för att uppleva skillnaderna och prova även med olika tilltugg för att hitta bra eller mindre bra kombinationer.
Nr 7518901 | 750 ml | 11% | 0,9 g/100 ml | 109 kr
Nr 790401 | 750 ml | 11,5% | <0,3 g/100 ml | 139 kr
Nr 740401 | 750 ml | 12,5% | 0,9 g/100 ml | 179 kr
Nr 7771001 | 750 ml | 12% | <0,3 g/100 ml | 499 kr